Avla inte om kunskap inte finns (omdöpt) - 2010-08-23
Har typ annons inne på mina tre marsvinspojkar som jag funderar på att sälja. Har hittills bara fått ett svar från en intresserad person... Någon som inte verkar ha tillräckligt med kunskap... För personen ville ha en kompis till sin hona - dvs en hane. Det blir ju bebisar.
Folk har tendens att ta allt för lätt på det där med avel tycker jag. Vilket är grymt synd, för det är ju liv det handlar om i grund och botten. Och ägarens ansvar är enormt, då är kunskapen enormt viktig!
Klassikern är de som funderar på att skaffa typ en guldhamster och frågar på ett forum "vad ska de äta?", "hur gör man de tama?" och "när kan man para dem?" - WTF liksom. En uppfödare BÖR kunna i princip ALLT om det djur de föder upp innan de föder upp - tycker i alla fall jag.
För om man köper ett djur från någon vill man ju ha någon att ställa frågor till om djuret och själv få svar på vad man undrar. En uppfödare ska helt enkelt kunna så mycket om sitt djur som den föder upp som bara möjligt. Och helst då ha ägt djuret lääänge så att den typ inte bara köper djuret, avlar direkt utan att riktigt veta hur det är att leva med det djuret i flera år utan bara tänker på att få "uppleva" ungar...
Det har uppstått någon glamorös bild av uppfödare eller uppföd(ande). Visst det är kanske underbart när man sitter där med en kull välskapta och friska ungar tillsammans med sin mamma. Men avel handlar om liv och död många gånger. Det finns ju liksom en anledning att människor föder sina barn på sjukhus. Djur gör ju sällan det och då är det om man har otur stora risker inblandat!
Typ ungar som fastnar på väg ut, ungar som dör inne i magen och hinner "förmultna" några dagar innan förlossningen kommer igång - varpå honan med stor sannolikhet själv kommer dö. Eller bristsjukdomar, livmoderframfall, virus och bakterie infektioner...
Alltså ... NEJ. Ska man föda upp ska man ha all kunskap om sitt djur, ha pluggat på om vad som kan hända (även ovanligare saker) när det djurslaget är dräktigt samt förlossningar. Och framför allt ska man ha förberett sig själv på att ens älsklingsdjur kanske inte kommer att överleva dräktighet och förlossning.
Och är man inte beredd på det så får man helt enkelt njuta av de djur man har, utan att föda upp nya. För vill man ha fler djur så finns det tiotusentals djur som söker nya hem hos både uppfödare, privatägare, djuraffärer och djurhem. Egentligen bättre att ta hand om de djur som redan finns och lever än att föda upp nya.
Folk har tendens att ta allt för lätt på det där med avel tycker jag. Vilket är grymt synd, för det är ju liv det handlar om i grund och botten. Och ägarens ansvar är enormt, då är kunskapen enormt viktig!
Klassikern är de som funderar på att skaffa typ en guldhamster och frågar på ett forum "vad ska de äta?", "hur gör man de tama?" och "när kan man para dem?" - WTF liksom. En uppfödare BÖR kunna i princip ALLT om det djur de föder upp innan de föder upp - tycker i alla fall jag.
För om man köper ett djur från någon vill man ju ha någon att ställa frågor till om djuret och själv få svar på vad man undrar. En uppfödare ska helt enkelt kunna så mycket om sitt djur som den föder upp som bara möjligt. Och helst då ha ägt djuret lääänge så att den typ inte bara köper djuret, avlar direkt utan att riktigt veta hur det är att leva med det djuret i flera år utan bara tänker på att få "uppleva" ungar...
Det har uppstått någon glamorös bild av uppfödare eller uppföd(ande). Visst det är kanske underbart när man sitter där med en kull välskapta och friska ungar tillsammans med sin mamma. Men avel handlar om liv och död många gånger. Det finns ju liksom en anledning att människor föder sina barn på sjukhus. Djur gör ju sällan det och då är det om man har otur stora risker inblandat!
Typ ungar som fastnar på väg ut, ungar som dör inne i magen och hinner "förmultna" några dagar innan förlossningen kommer igång - varpå honan med stor sannolikhet själv kommer dö. Eller bristsjukdomar, livmoderframfall, virus och bakterie infektioner...
Alltså ... NEJ. Ska man föda upp ska man ha all kunskap om sitt djur, ha pluggat på om vad som kan hända (även ovanligare saker) när det djurslaget är dräktigt samt förlossningar. Och framför allt ska man ha förberett sig själv på att ens älsklingsdjur kanske inte kommer att överleva dräktighet och förlossning.
Och är man inte beredd på det så får man helt enkelt njuta av de djur man har, utan att föda upp nya. För vill man ha fler djur så finns det tiotusentals djur som söker nya hem hos både uppfödare, privatägare, djuraffärer och djurhem. Egentligen bättre att ta hand om de djur som redan finns och lever än att föda upp nya.